Jag minns när jag var liten och hur jobbigt allting var.
Ni vet hur envisa barn kan vara? Tänk er tjugofem envisa barn, där hade ni mig.
Alltid var någonting mer intressant och aldrig ville jag göra som jag blev tillsagd. När vi blev tillsagda att alla var tvugna att gå ut så smög jag och Jennie in i våran koja och gömde oss, för inte fan skulle vi gå ut.
Jag kunde inte koncentrera mig och tappade tråden såfort jag såg någonting mer intressant. Värre blev det när jag kom upp i tonåren, då blev jag tre år på nytt och var emot hela världen. Jag hade sönder saker i skolan, jag (och några andra) förstörde låsen innan varje lektion, vi smög upp på vinden och vi snodde saker. Jag skrek åt alla, jag kunde slå till vemsomhelst för absolut ingenting.
Jag har lärt mig att hantera mig själv och mina överdrivna känslor idag och även om jag fortfarande får mina utbrott så är det inte alls på samma sätt. Jag medicinerar vilket hjälper väldigt mycket också.
Det finns både för- och nackdelar med att ha ADHD, för mycket bra finns det. Men även mycket negativt och det är som barn jobbigt att hantera.Tänk på det innan ni skriker "jävla ADHD-barn" efter någon.
min syster izabelle har ändrats sig mycket dom sista åren. för några år sedan var hon inte som idag, hon har kämpat igenom allt. förutom hennes sjukdom så har de hänt mycket i hennes liv. men sen jag var pytteliten har hon varit min förebild. jag har försökt vara som henne fasst jag inte lyckats, för de är något specielt med henne.
izabelle är stark. hennes sjukdom förendrar henne helt klart, men de märks inte längre. hon vet hur hon vinner över hennes sjukdom. ni ska veta att jag är sjukt stolt över henne. jag är stolt över att säga att, henne har jag vuxit upp med, hon är min storasyster.
när jag var liten kom jag alltid in till hennes rum och bad om massage bara för att jag ville känna att hon va här hos mig. jag ville alltid va med izabelle och hennes kompisar för då kände jag mig likadan som hon.
när jag mår dåligt är de först henne jag tänker ringa. vi träffas inte så jätte ofta, men när vi väl gör de så berättar jag allt jag tänker på. hon vet allt om mig, och då menar jag allt. hon hjälper mig att förstå och vara stark. hon har förendrat mig, samtidigt som hon förendrade sig själv, på ett possitivt sätt.
jag älskar min storasyster. jag tror hon har hört de förr och de är sant, hon är speciel. jag tror inte så många förstår ADHD, man säger ADHD barn till personer som faktist har ADHD. och man säger "de kan inte bero på hennes sjukdom allt hon gör" jo de mesta.
jag fått höra "är de inte du som har ADHD systern? du hamnar väll också där snart? haha"
asså inte okej. kom tillbaka igen när ni har tagit reda på i detaljer vad ADHD är för något. Izabelle är underbar och stark. Jag älskar dig, glöm aldrig de storasyster ♥
Kom just på att jag lovade er att berätta mer om Anja, (mitt "spöke/demon/skyddsängel")
Lite information om självaste Anja: Anja som hon heter/kallas har som jag tidigare sagt varit med mig i ca. 3 år och 4 månader! Hon är 6-7 år gammal. Hon är väldigt snäll och omtänksam, men hon kan bli arg, tro mig! Jag har varit med om det några enstaka gånger och det är inte kul en sekud, de är alltså inget att leka med. Och när hon blir som argast, då tar det bokstavligen hus i helvete.
Men vad gör hon då? Jo förstår ni, såhär ligger det till.. Hon bäddar om mig varje kväll, står och "bevakar" mig hela nätterna. Precis som om hon skyddar mig, och det är en helt otrolig känsla vill jag lova er! Om hon nu helt plötsigt skulle sluta med detta, då skulle jag nog helt ärligt inte våga sova. Det skulle kännas så sjukt tomt och ensamt utan henne! Anja är med mig nästan hela dagarna. Men framförallt på kvällar, nätter och mornar. Dock är hon ibland med mig även på dagarna om man säger. Det absolut bästa hon vet är att skrämma mina kompisar.. Det har hänt alldeles för många gånger. Vissa folk gråter när dom är hemma hos mig. Och när kompisarna visar rädsla då fortsätter hon bara ännu mer, då vill hon skrämma upp dom till max. Det hon gör är t.ex: Smäller i dörrar, öppnar/stänger skåpsluckor, drar i kläder/hår, bankar i dörrar, ändrar kanal/ höjer och sänker volymen på tv:n, osvosvosv..
Första året tillsammans med Anja: Första året var jag riktigt rädd faktiskt. Jag vågade inte va själv hemma, vågade inte gå och duscha om ingen i familjen var på nedervåningen där duschen är. Det var helt enkelt förjävligt. Allt började i badrummet, samma dag som jag slutade 6:an. Jag började höra ljud uppifrån vinden, hörde att någon gick/klampade där uppe på vinden, lådor började öppnas, hörde möbler som flyttades runt, saker i mitt rum började flytta på sig osv.. Det var inget härlig känsla alltså!
Anja som arg: När hon blir arg är det som sagt inte roligt en enda sekund. Hon har blivit riktigt arg 1 gång och det slutade med att en vän som jag då umgicks med blödde på övre delen av låret. Min kompis trodde inte riktigt på att hon fanns, så Anja blev arg och ville visa att "JAG FINNS VISST!". Hon tog även sönder kompisens halsband, slängde en vattenflaska rakt framför henne så att det var vatten över hela golvet osv. Det var alltså ingen bra dag för någon utav oss om var närvarande!
de är en text värld att läsa. min syster är kompis med Carroh, så hon har själv varit med om de. tycker de är ganska häftigt faktist. tänk er själva att ha en skyddsängel, som vakar över en. jag skulle känna mig speciel, och någrann utvald. Caroline Johansson: http://www.nattstad.se/ccarrohh?id=4201098 ♥
idag har vi haft de gö kul. jag kom till moa vid typ tjugo i ett. sen satt vi typ vid hennes dator, i typ 3 timmar HAHA! vid ungefär åtta åkte jag & moa och mötte jacob, oskar, bergan och bagi. vi va på brevik, och typ kollade på stjärnorna , HAHA! och typ dom försökte förklara för mig vad en komet är. kom hem ungefär vid tio. nu har vi ätit popcorn, och ja, nu ska vi sova. ha de gött igelkött HAHA! DAMP! ♥
jag är glad att min pappa slutade röka. finns fler personer i min familj som röker, som inte kan sluta. jag ska aldrig börja röka. den som hittade på cigaretten ska jag ha ett alvarligt snack me asså. när man väl har börjat, är de svårt att sluta. även att de är 18 års gräns, är de MÅNGA under 18 som röker. de är där de börjar. man ska ta ett bloss för att va cool, eller för att alla andra vågar röka. och sen kan man inte släppa de sen. hoppas dom i min familj slutar. vill inte att dom ska dö flera flera år i förtid. älskar dom för mycket för att de ska hända. jag vill dö först av alla i min familj.
de är inte långt kvar. typ bara 2 veckor. sen ska man tillbaka till skolan igen. ett år kvar på brevik. nya lärare. ett år kvar med våran klass. våran klass ja..... de här kommer ju bli kul.... HAHA! nya personer som kommer hata en. nya bråk. nya tjaffs. men också många minnen såklart. men snart måste man börja tänka på skolböcker, jävla utedagar, gympakläder. men värst av allt.... MOA HELLSTRÖM VARFÖR SKA DU LÄMNA MIG PÅ DENNA JÄVLA URTRISTA SKOLA???? -.- du kan gå om ett år? eller vad tycker du? hah? hah? snälla?
men allvarligt de är skola snart igen. de här har jag inte tänkt på så mycket. men nu kom de. betyg ska vi få i jul också. helvete. de kommer inte gå bra. och lärarna kommer tjata på oss såhär: nu uppför ni er, nu är ni älst på hela skolan, visa dom yngre hur de ska gå till! ÅÅÅÅHHH! de där har man hört i MÅNGA år. ah 2 veckor alltså... 2 veckor...
god morgon. blir bara surare och surare för ALLA skriver på facebook: JAAAAAAAG HAAAAAR FÅÅÅÅÅTT BILJETTTER!!!!!! OMG! och här sitter jag. utan biljetter. FUCK MY LIFE!
idag ska jag iallafall BADA hela dagen typ. men jag ska ut till olles stuga. de blir sköjjjjj. men hinner inte blogga mer, för jag måste göra mej iordning. pözz hejjjj! ♥
Har gått och längtat hur länge som helst på de här. Och sen är biljett jävlarna slut. Funderar fan på att åka till Danmark, för i helvete! Funderar också på när mitt humör kommer tillbaka igen. F-A-N-!
Walevska ♥ Jag saknar dej så de gör ont. Jag kom ihåg första gången jag satt på din rygg. Helt fantastiskt. och nu har jag inte varit hos dej sen i höstas, nästan ett år sen. Jag vet att de inte går att rida på dej mer för problemen i ryggen. Men jag måste ändå komma och hälsa på. Jag saknar dej älskling. Glöm inte bort mej, för jag kommer aldrig att glömma dej. ♥
