saabinaduvet

En sak som kan vara väldigt skönt men också jobbigt är att så fort jag lyssnar på musik som liksom har en text om påminner mig om något, så kommer hur mycket känslor som helst, många saker påminner mig varje dag. 

 

Jag förstår inte riktigt att musik kan vara så viktigt. Lite ljud liksom kan göra att känsor rusar fram. Har lyssnat väldigt mycket på musik ikväll, och de börjar kännas ganska jobbigt. Saker som hände för ungefär 2 år sen börjar liksom komma upp och de känns inte så bra.

 

Saker jag ångrar, saker som har sårat mig de är de jag hatar få i huvudet. Men de finns ju alltid där, jag kan inte göra något åt de. De finns två personer i hela världen som betyder mest för mig, de är mina systrar, men specielt en av dom. Stöttat mig genom allt, hjälpt mig. Jag tror inte hon vet själv hur mycket hon har hjälpt mig, men de är min syster Izabelle.

 

Ibland vet jag inte varför jag är ledsen, jag bara är så sårad. Jag går ner så långt ner att jag ibland tänker att de är mitt fel att de har blivit såhär. Jag älskar musik, men ibland så blir de väldigt jobbigt att lyssna. De är som att musiken gör mig ledsen, jag vet inte hur jag ska förklara.

 

De kanske bara är jag som känner såhär, men för mig är de väldigt jobbigt. Ibland känner jag inte om jag är arg eller ledsen. Men för mig känns de som om mina känslor svämmar över hela tiden. Jag bli bara kasta bort alla känslor, men de går inte. De sitter där och de släpper inte. 

 

Jag har knappt berättat de här för någon, men jag känner att jag måste få de ur mig. Är trött på dehär. De är nog ingen som förstår, alla tänker "känslor ja men gud vad jobbigt?". Ja de är jobbigt, och de blir bara värre hela tiden. Jag blir påmind av mycket skit, ni förstår inte. 

Ni som har orkat läsa de här,  tack. Ni behöver inte förstå. Jag vet inte hur jag ska förklara allt de här. Men asså ibland känns de som om (ego) de inte finns någon annan som är ledsnare än vad jag är. De är väldigt frustrerande. När alla säger "jag förstår, jag har också varit där". Nej, inte så här. Då hade du brytt dig mera. 

 

Jag har gjort idiotiska saker liksom för att inte va ledsen. Inte riktigt skadat min själv, men andra saker. Folk har fått min ilska över sig. Jag vill sluta, men de går inte, de är hopplöst. Asså ingen förstår ändå så jag slutar skriva nu.