Kom just på att jag lovade er att berätta mer om Anja, (mitt "spöke/demon/skyddsängel")

Lite information om självaste Anja:                                                                                                                           Anja som hon heter/kallas har som jag tidigare sagt varit med mig i ca. 3 år och 4 månader! Hon är 6-7 år gammal. Hon är väldigt snäll och omtänksam, men hon kan bli arg, tro mig! Jag har varit med om det några enstaka gånger och det är inte kul en sekud, de är alltså inget att leka med. Och när hon blir som argast, då tar det bokstavligen hus i helvete.

Men vad gör hon då?                                                                                                                                                             Jo förstår ni, såhär ligger det till.. Hon bäddar om mig varje kväll, står och "bevakar" mig hela nätterna. Precis som om hon skyddar mig, och det är en helt otrolig känsla vill jag lova er! Om hon nu helt plötsigt skulle sluta med detta, då skulle jag nog helt ärligt inte våga sova. Det skulle kännas så sjukt tomt och ensamt utan henne! Anja är med mig nästan hela dagarna. Men framförallt på kvällar, nätter och mornar. Dock är hon ibland med mig även på dagarna om man säger. Det absolut bästa hon vet är att skrämma mina kompisar.. Det har hänt alldeles för många gånger. Vissa folk gråter när dom är hemma hos mig. Och när kompisarna visar rädsla då fortsätter hon bara ännu mer, då vill hon skrämma upp dom till max. Det hon gör är t.ex: Smäller i dörrar, öppnar/stänger skåpsluckor, drar i kläder/hår, bankar i dörrar, ändrar kanal/ höjer och sänker volymen på tv:n, osvosvosv..

Första året tillsammans med Anja:                                                                                                                    Första året var jag riktigt rädd faktiskt. Jag vågade inte va själv hemma, vågade inte gå och duscha om ingen i familjen var på nedervåningen där duschen är. Det var helt enkelt förjävligt. Allt började i badrummet, samma dag som jag slutade 6:an. Jag började höra ljud uppifrån vinden, hörde att någon gick/klampade där uppe på vinden, lådor började öppnas, hörde möbler som flyttades runt, saker i mitt rum började flytta på sig osv.. Det var inget härlig känsla alltså!

Anja som arg:                                                                                                                                                                  När hon blir arg är det som sagt inte roligt en enda sekund. Hon har blivit riktigt arg 1 gång och det slutade med att en vän som jag då umgicks med blödde på övre delen av låret. Min kompis trodde inte riktigt på att hon fanns, så Anja blev arg och ville visa att "JAG FINNS VISST!". Hon tog även sönder kompisens halsband, slängde en vattenflaska rakt framför henne så att det var vatten över hela golvet osv. Det var alltså ingen bra dag för någon utav oss om var närvarande!